Historia

Husen Agnegatan 28 och Hantverkargatan 23 byggdes åren 1884 och 1885. Arkitekterna hette L. Östlihn och R. Alderin, och deras uppdragsgivare var herrar K.A. Lundh och A.G. Bengtsson. Gatunumren var då Agnegatan 6 och Bergsgatan 13 B.

Såsom bostadsområde hade Kungsholmen då för tiden lågt anseende, och kallades av Strindberg i Röda Rummet (1879) för ”Dysterholmen”. Anledningen var alla sjuka och elända som höll till här då.

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus gick väl an, där det låg vid hörnet av Bergs- och Scheelegatorna, innan det hamnade vid Polhemsgatan 1899. Och likaså allmänna Barnbördshuset, som låg nära Länsstyrelsen, innan det hamnade i Lilljansskogen.

Värre var det med Landstingsparken som vimlade av krassliga soldater, för det var ju Stockholms Garnisonssjukhus fram till 1950-talet; och bortom gamla BB låg ett s.k. kurhus, för VS-sjuka (hu!), och nedanför Kungsholms kyrka stans offentliga bårhus.

Men värst av allt var ”Grubbens”. Det låg där nu S:t Eriksområdet ligger. Det var en s.k. arbetsinrättning, och dit hade man föst samman hundratals arbetslösa, orkeslösa, husvilla och psykiskt sjuka. Det var en plats att undvika.

Lugnare var det där Polis- och Rådhusen nu ligger: enstaka kåkar, omgivna av drivbänkar och odlingar för grönsaker, tobak och annat. Men det var alltså inget att skryta med att man bodde på Kungsholmen, och det gjorde man nästan bara om man arbetade i närheten; ännu fanns varken Västerbron eller S:t Eriksbron.

Utsikt från Bergsgatan före 1903. I bakgrunden Kungsholmsgatan, och längst t.v. kvarteret Smultronets typiska vindskupor. Kåkarna bland odlingarna anas på bilden av Bergsgatan 1895. (Bild från boken: Kungsholmen – En bildsamling 1900-1975, Höghus förlag.)

Men när våra hus skulle byggas, inleddes ett 50-årigt rivningsraseri på Kungsholmen som lett till att våra hus hör till öns äldsta. Bara två bostadshus på Kungsholmen är äldre än 1880: Bergsgatan nr 4 och Hantverkargatan nr 4.

En oljemålning av Jenny Nyström från någon gång innan 1890, ungefär samma vinkel som fotot på planteringarna. Planteringarna ägdes av familjerna Täckman o Berglund och försvann när man började med Polishuset, kanske 1905.

I stället för ruckel och kåkar bebyggs hela vårt kvarter av hus i s.k. nyrenässansstil – med många fasadutsmyckningar. På 1890-talet börjar så arkitekterna experimentera med fasadtegel, knottrig spritputs och enstaka balkonger, som syns här och var på Scheelegatan och Hantverkargatan.

Åter till våra gator! Varifrån kommer namnen Bergsgatan och Agnegatan? Bergsgatan har tidvis kallats Abedissegatan, Norra Kyrkogatan och Hampspinnaregatan, men redan 1687 nämns det namn som vann till slut. Namnet Bergsgatan gav sig självt, för gatan både började och slutade vid berg: från Kronoberget i väster till Kvarnberget i öster. Bägge var verkliga berg, för Kronobergsparken och Kungsklippan är i dag bara rester av rester. Och vid Kungsklippan brjade man räkna Bergsgatans husnummer.

År 1895: Bergsgatan från Kronoberget till Kungsklippan. Nere i sänkan går Scheelegatan. Till höger ett hörnhus vid Polhemsgatan, redan rivet. Jämför bilden med grönsaksodlingarna. (Källa: http://www.stockholmskallan.se)

Så här började Bergsgatan ännu 1898: hörnet av Parmmätargatan med Kungsholms kyrka ligger i grönskan till höger. Bägge husen i nyrenässans finns kvar. (Källa: http://www.stockholmskallan)

Agnegatans namn var så nytt 1884 att man på ritningarna kallade gatstumpen ”Nya gatan”. Agne är en sagokung som ska ha dödats av sin brud på bröllopsnatten. Ordet är en fantasitolkning av namnet Agnefit för Kungsholmen/Stockholm, troligen sammansatt av agn, fiskbete, och fit, fuktig strandäng.

Vår del av Agnegatan var allra först en återvändsgränd som inte nådde fram till Hantverkargatan, slutade vid Bergsgatan och numrerades 2, 4, 6. Hur kommer det sig då att vårt hus har så högt nummer som 28? Jo, trots att Agnegatan knappast var en farbar gata förrän efter byggena av Polis- och Rådhusen 1903 – 1915, fortsatte husnumren borta vid Kungsholmsgatan. Senare började man numrera om husen bakifrån, från hörnet av Flemingatan! Och så tänkte man sig att Agnegatan skulle fortsatt ner till Norr Mälarstrand. Därför saknas nu husnumren 2 – 18. Till råga på allt klövs gatan 1992 av Polishusparken, och fick två separata namn.

Här är Polishuset i hela sin ståtlighet och i förgrunden håller man på med Rådhusets grundläggningsarbeten. Rådhuset påbörjades i februari 1911 och invigdes i december 1915. Av Agnegatan syns ännu inte ett spår. (Källa: www.stockholmskallan.se)

Denna bild föreställer ett av rummen mot Bergsgatan. På bild syns Otto & Anna Meyer som bodde här 1898 -1900,
när Otto var chef på ett gjuteri på Pilgatan 3. Lägenheten beskrevs då såsom 4 rok med jungfrukammare.
Statyetten som Otto håller står i Nationalmuseums entré i full storlek. Tavlan är av Genberg.
(Kommentarer och källa: Olle Meyer)

När husen byggdes var all eventuell glans från adelns tid nersliten för länge sen. Visserligen bodde på Hantverkargatan några företagsdirektörer, disponenter och överingenjörer i lägenheter om 150 – 200 kvm, men bakgatorna var utpräglat proletära och överbefolkade. Totalt bodde i kvarteret ungefär 900 personer hösten 1897, när man lämnade in s.k. mantalsuppgifter till stan. Alla uppgifter om hyresgästerna finner man i Stadsarkivet uppe på Kungsklippan.

Lägenheterna var många, små och överbefolkade. Troligen fanns här omkring 25 ettor och tvåor inklusive bostäder på bottenvåningen mot gatan. För herrskapsfolk fanns bara de fyra hörnlägenheterna på Bergsgatan.

Allt som allt trängdes här 127 personer år 1897, – jämfört med ett 30-tal boende år 2020. Av dess 127 ingick flertalet i större familjer, 21 bodde i trepersonershushåll, 18 bodde i par och 36 var ensamstående/inneboende. Hur alla bar sig åt i de små lägenheterna kan vi bara fantisera om. Särskilt gemytligt var det nog inte.

De typiska hyresgästerna var de ogifta, ofta anställda i traktens många gjuterier, verkstäder, bryggerier, garverier samt tunnbindare och kuskar. Flera är fröknar och änkor, en är handlerska på Kungsholmstorg, och en ”lykttändarhustru” vet inte var mannen vistas.

En diversehandlare, och en cigarrhandlare med ”bod i huset” fanns också, liksom en skräddarmästare som drev ”hyrkuskrörelse härstädes” med fem hästar. Men vad menas med härstädes: husets ”stall” eller bara i Stockholm?

Av herrskapsfolk kan man urskilja en löjtnant vid Svea trängbataljon, en apotekare vid Garnisonssjukhuset, en agronom, en med. fil. kand. och två ingenjörer, varav en egentligen arbetade för ”Gebrüder Nobel” uti Riga.

Bakom de storslagna fasaderna levde de flesta säkert i en stor torftighet, om än troligen med en kallvattenkran och en slask i varje lägenhet. Golven var täckta av bräder; kakelugnar stod för värmen, fotogen och stearin för belysningen, och matlagningen ägde rum vid järnspisar, kanske från Bolinders gjuterier på ön. Men varken ved, fotogen eller stearin var billigt. Ved köpte man av särskilda ”vedgubbar” som fanns runtom i alla kvarter, ofta i källrarna.

De små lägenheterna hade nog dass på gården, men de största verkar enligt ritningarna ha haft en tunna i en skrubb. Nattetid skedde ”budning”: nyckelförsedda karlar bytte den fulla tunnan mot en tom.

Men det blev snart bättre: omkring 1900 drog man in ”strömmen”, och kanske 1905 – 1910 installerades gasspisar, gissar Stadsmuseet. Men både elen och gasen var dyra för vanligt folk.

Åren 1926 -1936 genomfördes några s.k. planändringar, men vilka lägenheter det gällde är svårt att veta. Då kom också våra första vattenklosetter, men bara för dem i vår bottenvåning, allt enligt Stadsmuseets kartläggning.

Så här såg fasaden mot Agnegatan ut på ritningen från 1884.
Notera att gatan benämns ”Nya gatan” och att inkörsporten för häst och vagn till Stallet på gården, precis till vänster om Entrén, saknas.

Men de absolut mest omvälvande förändringarna kom 1937 – 38, när våra hus förvandlades från typiska 1880-talshus till funkishus. Ner med all utsmyckning från fasaderna! Ner med all stuck i trapphusen! Riv kakelugnarna! Bort med all stuck i rumstaken! Bryt loss alla lister och foder med profil! – Så måste instruktionerna ha lytt dessa år.

Inne i lägenheterna spikade man masonit på dörrar, kring fönster och vid dörrhålen. Garderober och skrubbar fick maka åt sig, för att ge plats åt: vattenelement, wc, badkar och rostfria diskbänkar. Kanske fick man små kylskåp med, men det vet vi inte. Några fick fina parkettgolv.

Man passade också på att klyva ett par av de större lägenheterna. Men om polisernas stora kontorsvåning på Bergsgatan 1 tr. kom till då, det är osäkert. Det samma gäller när körporten mot Agnegatan sattes igen.

Våra marmortrappor och hissarna är från den tiden, liksom troligen sopnedkasten och takbelysningen. Nu byggdes också balkonger mot Bergsgatan – sådant var ytterst ovanligt på 1880-talet. Konstigt nog har Stadsmuseet ingen uppgift om saken.

Gårdshuset, som ursprungligen var ett stall, har i omgångar byggts om till en lägenhet i två våningar.

Under 2010 byggdes två vindslägenheter och båda hissarna förlängdes till plan 5. Balkonger mot Södra Agnegatan samt mot gården uppfördes 2013.

Här kan du se hur kvarteret förändrats sedan 1702.

2006 års karta
Stadskartan är inte till 100 procent riktig.
Bland annat är bara en av tunnelbanans tre uppgångar utsatt.

1913 års karta
Kartan från den s.k. adresskalendern, dåtidens telefonkatalog
Rannsakningsfängelset var föregångaren till Kronobergshäktet. Kartan är mer av en framtidsplan, för år 1913 var Rådhuset inte klart, och Agnegatan knappast öppen för allmän trafik.
Agnegatan korsar ännu inte Hantverkargatan. Det skulle faktiskt dröja till slutet av 1930-talet.

1899 års karta
En informativ karta som visar gatunamn och nummer, kvartersnamn och fastighetsnummer.
Bergsgatan vid vårt hus var ännu inte breddad och Agnegatan genom parken var bara planerad.

1885 års karta
En karta som visar bebyggelse före namnreformationen 1885. Äldre kvartersnamn, dåvarande och föreslagna är skrivna i olika stilar. Husens olika byggnadsmaterial särskiljs med olika färger, t.o.m. träden delas upp i barr- och lövträd.
Vårt kvarter är nästan helt bebyggt, men vårt "stall" är inte inritat. Agnegatan inte öppnad vid Hantverkargatan
Spårvagnen verkar ha haft ändhållplats med dubbelspår.
Senare drogs vagnarna med dubbla hästar uppför Hantverkarbacken eller Kartagos backe som den länge kallades.

1863 års karta
En relativt okänd karta för staden innanför tullarna.
Vårt kvarter ingår i Fikonträdet och är obebyggt.
Agnegatans föregångare anges som en namnlös stig. Enbart Garnisonssjukhuset och Piperska muren existerar ännu.

1805 års karta
Carl Akrels karta från 1805 visar bl.a. tullar.
Agnegatans föregångare är faktiskt bredare och längre än på senare karta.
Allt verkar så rätlinjigt och prydligt.
Denna karta är nog mer av en plan än en korrekt karta.

1702 års karta
Stadsplan från tidigt 1700-tal. Stadens trädgårdar är avbildade som små konstverk.
Kartan visar hur adelns köksodlingar bredde ut sig. Piperska muren syns högst uppe till höger.